Bobbin-To-Cone Miscreant

Snap! Crackle! Valentia!

Järnaffär

När jag var barn fanns det en järnaffär på Storgatan. Jag tror att i alla små samhällen fanns det en järnaffär på Storgatan. Det var kul att titta på sakerna i affären för det fanns allt nästan, allt som inte gick att äta. En gång köpte jag kritor för ansiktsmålning. Jag hade läst barndeckarböcker om en kille som var fenomenal på att klä ut sig. Han brukade måla sitt ansikte så att inga brottslingar längre kunde känna igen honom. Färgad av min favoritdeckares framgångar skulle jag börja maskera mig också. Nu var det väl ett problem att inget brott hade begåtts och till min förvåning upptäckte jag att alla kände igen mig. Ingen blev lurad mer än jag.